känslor är inte bara glädje utan mer ledsenhet iallfall på min sida. Kärlek är bara en

lek som är lycklig för vissa och sårbar för andra. Min kärlek är nog sår bar. Man

behöver ju mycket kärlek från föräldrarna men jag kan knappt prata med min

pappa om såna saker och min mamma är ju död så henne kan jag ju inte kontakt med.

Men allt har ju ett slut , då borde mitt liv ha ett slut med. och tror det slutet börjar

närma sig . Vet inte om det är possitivt eller negativt. Känner bara på mig att det snart

slutar. Så idag släppte jag ner en kropp i havet , för att den sakta ska sjunka ner och

se ljuset för sista gången. Där nere på botten finns det bara mörker och hat.

Ljuset och glädjen har jag lämnat ifrån mig.. runt mig nu är det sorg som

vilar. Sorgen på min mamma som engång var tvungen att pröva sina vingar

och fasnade i himmlen för någon sjukdom. Och lämnade mig ensam och

överlämnad. Det är ju tonåren man behöver sin mamma mest , Men jag

får hålla allt innom mig. Är det verkligen rätt att man går in och bär

på sorg utan att släppa ut den. Okej det är inte lätt det kan jag säga,

En vacker dag står jag på en klippa och andas in mitt sista syre och provar

mina vingar och flyger till himmlen.. Då kanske ni förstår att jag inte haft det

så lätt som det kanske verkar ibland.... Den dagen kanske ni som slängt

skit till mig inser att det har gått rakt in i hjärat och stannat där. Hoppas det

iallafall.